Då Enok oroades av de ogudaktigas tilltagande ondska och fruktade, att deras otro måhända skulle minska hans vördnad för Gud, undvek han så mycket som möjligt deras sällskap. Vidare tillbringade Enok en stor del av tiden i ensamhet under betraktelse och bön. På detta vis sökte han Herren, för att uppnå större kunskap om Hans vilja, så att han sedan kunde utföra den. För honom var bönen själens andedräkt, och han levde i himmelens atmosfär.