Adam levde bland människorna under nästan ett tusen år och bevittnade syndens följder. Han sökte troget, att hämma det ondas ström. Han hade blivit befalld, att undervisa sina efterkommande om Herrens vägar, och han bevarade sorgfälligt det, som Gud hade uppenbarat för honom, samt upprepade det för de efterföljande släktena. För sina barn och deras ättlingar, till nionde led, beskrev han människans heliga och lyckliga tillstånd i paradiset. Han berättade för dem historien om sitt avfall och om de lidanden, genom vilka Gud hade lärt honom sträng lydnad för Hans lag, samt förklarade de barmhärtiga åtgärder, som vidtagits för deras frälsning. Ändå var det endast ett fåtal, som gav akt på hans ord. Han fick ofta motta hårda förebråelser för den synd, som hade störtat hans efterkommande i sådant elände.