Trots den ogudaktighet, som rådde i världen före Syndafloden, var dock inte den tiden, såsom man ofta har antagit, en tidsålder av okunnighet och råhet. Folket hade tillfälle, att uppnå en hög moralisk och intellektuell nivå. De ägde stor kroppslig och andlig styrka samt utomordentliga tillfällen till, att inhämta kännedom både om religion och vetenskaper. Vi misstar oss, om vi tror, att deras sinnesförmögenheter mognade sent, bara för att de blev långlivade. Deras sinnesförmågor utvecklades tidigt, och de, som troget höll fast vid gudsfruktan och levde enligt Herrens vilja, fortsatte att växa i kunskap och vishet livet ut. Om vår tids berömda vetenskapsmän kunde ställas i jämförelse med personer av samma ålder, som levde före Syndafloden, skulle de befinnas betydligt underlägsna i såväl andlig som fysisk kraft. Liksom att människans livstid förkortats och hennes kroppskraft förminskats, har hennes andliga förmögenheter försvagats. Män, som i våra dagar har ägnat sig åt studier under en tid av tjugo till femtio år, väcker världens beundran över den kunskapsutveckling de nått. Men hur begränsade är inte dessas förmågor i jämförelse med deras, vilkas andliga och fysiska krafter utvecklades under århundraden!