Det är sant, att nutidens folk drar nytta av sina förfäders förvärvade kunskaper. Personer med överlägsna själskrafter har tänkt ut planer, studerat och skrivit samt efterlämnat sina arbeten till följande släkten. Men även i detta avseende, och så vitt som det angår endast den mänskliga kunskapen, hade folket i den gamla tiden mycket större fördelar. Under hundratals år hade de ibland sig den person, som formades till likhet med Gud, och som Skaparen Själv förklarade vara "god" – den man, vilken Gud hade undervisat i allt, som angick den materiella världen. Adam hade från Herren inhämtat historien om skapelsen. Han hade själv skådat de händelser, som under nio århundraden försiggått på Jorden, och han meddelade sina avkomlingar, vad han hade lärt. Människorna före Syndafloden ägde inga böcker eller skrivna anteckningar; men de hade, förutom sin stora fysiska och andliga kraft, ett gott minne, som kunde fatta och bibehålla det man meddelade. Sedan kunde de överlåta det i samma skick till sina efterkommande. Och under flera hundra år levde samtidigt på Jorden sju släktled, som hade tillfälle att rådgöra sinsemellan och dra nytta av allas kunskap och erfarenhet.