Vapendragaren, som även var en troende och bedjande man, understödde hans plan, och de lämnade lägret hemligen, så att inte deras uppsåt skulle bli känt och förhindrat. De sände upp en varm bön till sina fäders Ledsagare samt kom överens om ett tecken, som skulle bestämma, hur de borde handla. Sedan gick de ned i passet, som låg emellan de två härarna, och fortsatte under tystnad sin väg i skuggan av klippan och delvis dolda av jordvallarna och upphöjningarna i dalen. När de kom i närheten av filistéernas fäste, blev de upptäckta av fienderna, som på ett hånande sätt sade: "'Ser man på, nu kryper hebreerna fram ur sina hål!'", och sedan framkastade de en utmaning: "'Kom upp hit, så skall vi visa er!'" Med detta menades, att de skulle straffa de två israeliterna för deras djärvhet. Detta tilltag var det tecken på, att Gud skulle ge dem framgång i deras företag, som Jonatan och hans följeslagare hade kommit överens om att anta. Krigarna valde nu en hemlig och besvärlig stig, där de ej kunde varseblivas av filistéerna, och klättrade upp till toppen på klippan, som man hade ansett för otillgänglig och som därför inte var väl bevakad. På detta sätt trängde de in i fiendens läger och dödade vaktposterna, som greps av så stor förvåning och fruktan, att de ej gjorde något motstånd.