Jonatan, som inte hade fått kunskap om den befallning kungen utgivit, överträdde den ouppsåtligen, genom att smaka på litet honung, när han gick genom en skog under stridens fortgång på dagen. Om aftonen fick Saul veta detta. Han hade kungjort, att den som överträdde hans påbud, skulle lida dödsstraff; och fastän Jonatan inte hade gjort sig skyldig till en uppsåtlig synd och fastän Gud på ett övernaturligt sätt bevarat hans liv och utverkat befrielse genom honom, förklarade kungen ändå, att domen måste verkställas. Om Saul hade velat skona sin sons liv, skulle han därigenom erkänt, att han syndade, när han utfärdade ett sådant obetänksamt påbud. Detta skulle ha varit alltför förödmjukande för hans stolthet. "'Gud må straffa mig, nu och framgent", lydde hans förskräckliga dom: "Jonatan, du måste dö!'"