Saul väntade den ena dagen efter den andra, men bemödade sig inte särskilt om, att uppmuntra folket, eller inge det förtroende för Gud. Innan den tid, som profeten bestämt, hade gått till ända, blev han otålig över uppskovet och började att känna sig modfälld på grund av de svåra omständigheter, som omgav honom. I stället för att troget söka bereda folket för den tjänst, som Samuel skulle utföra, hängav han sig åt otro och onda aningar. Att söka Gud medelst offrande var en högst allvarlig och viktig förrättning; och Gud fordrade, att Hans folk skulle rannsaka sina hjärtan och ångra sina synder, så att offret kunde bli behagligt inför Honom och att Han kunde skänka det framgång i striden mot fienden. Men Saul hade blivit otålig; och i stället för att förlita sig på Gud, förväntade folket sig, att kungen, som det utvalt, skulle leda och ordna saken.