Gud hade i Saul givit israeliterna en kung efter deras eget hjärta, såsom Samuel sade, när Saul stadfästes i konungadömet vid Gilgal: "Här är nu den kung ni ville ha" (Första Samuelsboken 12:13). Enär han ägde en skön och ädel gestalt och furstlig hållning, var hans utseende enligt deras begrepp sådant, som anstod en kung; och hans personliga tapperhet och skicklighet i, att leda härar, var egenskaper, som enligt deras tankar skulle tillförsäkra dem andra nationers aktning och ära. De var föga angelägna om, att deras kung skulle äga de högre egenskaper, vilka kunde skickliggöra honom till, att föra en rättvis och opartisk regering. De begärde inte att få en härskare, som hade en ädel karaktär samt älskade och fruktade Gud. De hade inte begärt råd av Gud beträffande de egenskaper en regent borde äga, för att kunna bevara deras utmärkande, heliga karaktär såsom Hans utvalda folk. De sökte ej att följa Gud, utan gick sin egen väg. Gud gav dem därför en sådan kung, som de begärde – en kung, vars karaktär återspeglade deras egen. Deras hjärtan var inte Gud underdåniga, och deras kung var ej heller besegrad av den gudomliga nåden, Under denne kungs regering skulle de erhålla den erfarenhet, som var nödvändig, för att de måtte inse sin synd och åter bli Gud underdåniga.