På grund av Guds långmodighet mot de ogudaktiga, blir människorna djärva nog, att fortsätta i synden; men deras bestraffning blir lika viss och förskräcklig, om den än uppskjuts en lång tid. "Herren skall resa sig som på Perasims berg, som i Givons [Gibeons] dal. Han skall utföra sin gärning, en underligt gärning, fullborda sitt verk, ett säreget verk." Jesaja 28:21. Vår barmhärtige Gud finner ej behag i, att straffa. "Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva." Hesekiel 33:11. Herren är "en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet. . . . han förlåter synd och skuld "; men Han "lämnar inte den skyldige ostraffad". Andra Moseboken 34:6-7. Han finner ej behag i, att straffa, men Han skall likväl verkställa domen över dem, som överträder Hans lag. Han är tvungen att göra detta, för att kunna bevara Jordens invånare från fullständigt fördärv och fullkomlig undergång. Han måste utrota dem, som blivit förhärdade i synden, för att kunna rädda några. "Herren är sen till vrede men väldig i styrka, ingen lämnar han ostraffad." Nahum 1:3. Han kommer att upprätthålla Sin ringaktade lags anseende med fruktansvärd rättfärdighet. Och det förhållandet, att Han ej har lust till att straffa, är ett bevis på gräsligheten hos de synder, som framkallar Hans hemsökelser, och strängheten hos den vedergällning, som väntar överträdaren.