Förvåningen blev allmän i de två härarna, ty de hade varit vissa om, att David skulle bli dödad; men när stenen susade genom luften och träffade sitt mål, såg de, hur den väldige krigaren darrade och räckte ut sina händer, som om han hade plötsligt blivit slagen med blindhet. Jätten vacklade och raglade och föll som en avhuggen ek till marken. David väntade inte ett ögonblick, utan sprang till filisténs utsträckta kropp och fattade med båda händerna Goliats tunga svärd. Jätten hade en stund förut skrutit över, att han med detta skulle skilja ynglingens huvud från hans axlar samt ge hans kropp åt himmelens fåglar. Nu höjdes svärdet i luften, och sedan rullade skrävlarens huvud från hans kropp, medan ett glädjerop hördes från Israels läger.