Då David närmade sig den plats, där hären var lägrad, hörde han ett stort buller och tumult, som om en drabbning förestod. Då drog "hären för att ställa upp sig, och stridsropen skallade." Israel och filistéerna var uppställda i slagordning mitt emot varandra. David sprang fram till hären och kom och hälsade sina bröder. Medan han talade med dem, kom Goliat, filistéernas envigskämpe, ut och trotsade israeliterna i förolämpande uttryck samt utmanade dem, att välja ut en man ur sina led, som kunde möta honom i envig. Han upprepade sin utmaning, och när David märkte, att alla israeliter hade gripits av fruktan, samt erfor, att filistén på ett liknande sätt hade utmanat dem i flera dagar, utan att någon hade erbjudit sig att gå ut och tysta skrävlaren, förbittrades han i sitt sinne. Hans hjärta brann av nit, att försvara den levande Gudens ära och Hans folks anseende.