Det finns många, som blir oroliga, eftersom de inte bestämt vet, vilken utgång händelserna kommer att få. De kan inte uthärda att sväva i ovisshet, och de har ej tålamod att vänta, till dess de får se Guds frälsning. Fruktan för förestående faror gör dem nästan förryckta. De låter sina upproriska känslor få överhanden, och de springer hit och dit under häftig sorg och söker, att erhålla upplysning om det, som ej har blivit uppenbarat. Om de blott ville förtrösta på Gud samt vaka och bedja, skulle de finna hugsvalelse eller tröst. Deras oroliga ande skulle bli lugnad genom umgänge med Gud. De trötta och betungade skulle finna ro för sina själar, om de endast ginge till Jesus; men när de försummar de medel, som Gud har ordnat för deras hugsvalelse, och söker hjälp på annat håll under förhoppning om, att få lära känna det, som Gud har undanhållit oss, begår de samma misstag som Saul och får därigenom bara kunskap om olycka.