Vid detta tillfälle blev David åter straffad för sin brist på tro. Denna brist hade fått honom att bege sig till filistéerna. Han hade tillfälle att iaktta, vad säkerhet han kunde finna ibland Guds och Hans folks fiender. Davids följeslagare blev förbittrade på honom, som om han hade varit orsaken till deras olyckor. Han hade retat amalekiterna emot sig, genom att anfalla dem; men han hade likväl lämnat staden obevakad, eftersom han ansåg sig trygg ibland sina fiender. Hans krigare var utom sig av sorg och raseri samt färdiga att begå vilken förtvivlad handling som helst, och de hotade nu att till och med stena sin ledare.