Under marschen träffade de en egyptisk slav, som till följd av trötthet och hunger tydligen var nära döden. Men när han erhållit mat och dryck, kvicknade han likväl till samt talade om för dem, att hans grymme herre, en amalekit, som tillhörde den fientliga hären, hade lämnat honom där att dö. Han skildrade, hur de hade fallit in i landet och plundrat det, och sedan han fått löfte om, att ej bli dödad eller överlämnad till sin herre, gick han med på, att föra Davids sällskap ned till dess fienders läger.