Förutom att återvinna allt bytet, som hade blivit taget från Siklag, tog David och hans trupp stora boskapshjordar, som tillhörde amalekiterna. Dessa kallades för "Davids byte"; och när han återkom till Siklag, skickade han skänker av detta byte till de äldste i sin egen stam Juda. Vid denna fördelning blev alla ihågkomna, som hade visat sig vänliga mot honom och hans följeslagare under den tid, då han för att rädda sitt liv måste fly från den ena platsen till den andra ibland bergen. Deras vänlighet och sympati, så värdefulla för den jagade flyktingen, blev sålunda högt uppskattade.