David insåg nu, att han hade avvikit från den rätta vägen. Det hade varit mycket bättre, om han uppsökt en tillflyktsort bland Guds fästen på bergen, än hos Jehovas och hans folks avsvurna fiender. Men i sin stora barmhärtighet straffade ej Herren sin tjänare för detta felsteg genom att överge honom i hans nöd och förlägenhet; ty ehuru Davids förtroende till Gud hade sviktat och han ej hade vandrat fullkomligt, var han dock fortfarande besluten att var Gud trogen. Medan Satan och hans härskara var sysselsatta med att bistå Guds och Israels fiender i att uppgöra planer mot en konung, som hade övergivit Gud, verkade Herrens änglar för att rädda David ur den fara, i vilken han befann sig. Himmelens sändebud påverkade filistéernas hövdingar att protestera mot att David och hans män skulle deltaga med hären i den förestående striden.