Då David hade hämtat sig från den första bestörtningen över de förskräckliga underrättelserna, erinrade han sig den främmande budbäraren och det brott, till vilket han enligt sin egen uppgift hade gjort sig skyldig. Hövdingen frågade den unge mannen: "'Varifrån är du?'" "Han svarade att han var son till en amalekitisk invandrare. "Hur vågade du lyfta din hand och förgöra Herrens smorde?"" David hade två gånger haft Saul i sitt våld; men när han uppmanades att döda honom, hade han vägrat att höja sin hand mot den, som på Guds befallning hade blivit helgad till att regera över Israel. Men amalekiten tvekade inte, att skryta över att han hade dödat Israels kung. Han hade erkänt sig själv skyldig till ett brott, som borde straffas med döden, och straffet verkställdes genast. David sade: "'Du bär själv skulden till din död. Du vittnade själv emot dig då du sade: Jag har dödat Herrens smorde.'"