De omständigheter, i vilka Abner blivit försatt, bidrog till att framställa hans verkliga karaktär och ådagalägga, att han var äregirig och saknade grundsatser. Han hade stått i ett innerligt förhållande till Saul samt hade blivit påverkad av kungens anda och fattat förakt för den man, vilken Gud hade valt till Israels härskare. Hans hat gjordes än starkare genom den skarpa tillrättavisning, som David gav honom den gången, då vattenkruset och kungens spjut togs bort från Sauls sida, när han låg och sov i lägret. Han kom ihåg, hur David ropade inför kungen och Israels folk: "'Du som är en man och inte har din like i Israel, varför har du inte vakat bättre över din herre och konung? . . . Du har svikit din plikt. Så sant Herren lever, ni är döden värda som inte har vakt över er herre, över Herrens smorde." Abner blev uppretad över denna tillrättavisning, och han beslöt sig för, att hämnas genom att åstadkomma söndring i Israel, varigenom han själv kunde bli upphöjd. Han använde representanten för den avgående kungafamiljen i avsikt, att främja sina egna själviska begär och ändamål. Han visste, att folket älskade Jonatan. Det höll honom i kärt minne, och hären hade inte glömt bort Sauls första framgångsrika fälttåg. Denne upproriske ledare träffade anstalter eller vidtog åtgärder, för att genomföra sina planer med en beslutsamhet, som borde ha ägnats åt en bättre sak.