I början tycktes många lyda varningen; men de visade likväl ingen uppriktig ånger inför Gud. De var inte villiga, att överge sina synder. Deras tro prövades under den tid, som förflöt före floden, och de bestod inte provet. Den rådande otron fick makt över dem, och de förenade sig med sina förra vänner samt förkastade det allvarliga budskapet. Några blev övertygade om sina synder och ämnade att ge akt på varningen; men då det var så många, som förlöjligade varningen, greps de av samma anda, motstod nådens inbjudningar och blev snart de fräckaste och trotsigaste bespottare. Det finns ingen, som är så bekymmerslös och går så långt i synden, som den, vilken en gång har ägt upplysning, men sedan motstått Guds Andes inflytande.