Men "[n]är de kom fram till Nakons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen och grep tag i Guds ark. Då blev Herren vred på Ussa: Gud slog honom {där för hans förseelses skull}, och han föll död ner bredvid Guds ark." Den glada folkmängden greps plötslig av skräck. David blev bestört och starkt oroad, och i sitt sinne ifrågasatte han Guds rättvisa. Han hade sökt att ära arken som sinnebilden för Guds närvaro. Varför hade då denna förförliga straffdom blivit pålagd, så att folkets glädje blivit vänd till bedrövelse och sorg? David tyckte nu, att han ej med trygghet kunde ha arken nära sig, och han beslöt att låta den förbli, där den var. Man bar den därför in i gittiten Obed-Edoms hus, som låg i närheten.