David och hans folk hade församlat sig, för att utföra ett heligt verk och de hade deltagit i det med glada och villiga hjärtan; men Herren kunde inte godkänna tjänsten, eftersom de inte verkställde den enligt Hans föreskrifter. Filistéerna, som ej var välbekanta med Guds lag, hade satt arken på en vagn, när de återsände den till Israel, och Herren godkände det bemödande de gjorde. Men israeliterna hade i sin besittning en tydlig framställning av Guds vilja angående alla dessa saker, och de vanärade Gud, genom att försumma dessa föreskrifter. Ussa gjorde sig skyldig till en större synd, nämligen att visa förmätenhet. Hans uppfattning av Guds lags helighet hade blivit försvagad genom överträdelser av den. Dessa överträdelser hade han inte bekänt; och han hade, trots det gudomliga förbudet, dristat sig till, att röra vid symbolen för Guds närvaro. Gud kan inte godkänna, att man visar slapphet vid iakttagandet av Hans bud. Genom att hemsöka Ussa med straff, hade han för avsikt att hos alla israeliterna inprägla vikten av, att noggrant akta på Hans fordringar. Alltså kunde en mans död, varigenom folket påverkades till att bättra sig, förhindra nödvändigheten av, att straffa flera tusen personer.