David tyckte, att han själv inte var fullkomligt oskyldig inför Gud, och då han såg det öde, som drabbade Ussa, kände han fruktan för arken och tänkte, att någon synd från hans sida möjligen kunde föra straffdomar över honom. Men fastän Obed-Edom bävade på grund av uppdraget att hysa arken, tog han likväl med glädje emot den heliga symbolen, då den var en pant på Guds nåd mot den lydige. Alla israeliternas uppmärksamhet riktades nu mot gittiten och hans hus; ty de ville se, hur det skulle gå med honom. "[O]ch Herren välsignade Oved-Edom {Obed-Edom} och hela hans familj."