Nöjeslystna personer har anfört Davids dansande av vördnad och glädje inför Gud till försvar för nutidens allmänna danser; men man har inget skäl för att göra en sådan jämförelse. Vår tids dansning är förbunden med dårskaper och nattliga lustbarheter. Hälsan och sederna uppoffras för nöjet. De som flitigt besöker danssalarna, har inte Gud i tankarna, ej heller känner de sig benägna att vörda Honom; böner eller lovsånger skulle vara opassande i deras församlingar. Detta prov borde var avgörande. De kristna bör icke söka sådana förströelser, som bidrar till att försvaga kärleken till det heliga och minskar vår glädje i Guds tjänst. Musiken och dansandet under ett fröjdefullt lov till Gud vid arkens flyttning hade ej den minsta likhet med nutidens lättsinniga dansande. Den förra avsåg, att fästa Gud i minnet och att upphöja Hans heliga namn; den senare är en av Satans uppfinningar, med vilken han söker förleda människorna till, att glömma Gud och att vanära Honom.