Men hans vänliga handling blev oriktigt tolkad. Ammoniterna hatade den sanne Guden samt var Israels bittra fiender. Den godhet, som Nachash synbarligen hade bevisat David, var blott skenbar och härrörde från hans fiendskap mot Saul som Israels kung. Hanuns rådgivare misstydde Davids budskap; och de sade "till sin herre Hanun: 'Du tror väl inte att det är för att hedra din far som David har skickat sändebud att beklaga sorgen? Nej, säkert är det för att spionera på staden och utforska den, så att han sedan kan förstöra den?.'" Det var Nachashs rådgivare, som hade förmått honom till, att ett halvt århundrade tidigare avfordra folket i Jabes i Gilead det omänskliga fredsvillkoret, då det under stadens belägring genom ammoniterna önskade, att sluta fred med dem. Nachash begärde, att få sticka ut högra ögat på varje person i staden. Ammoniterna erinrade sig ännu livligt, hur Israels kung hade omintetgjort deras grymma avsikt och räddat folket, som de ämnade förödmjuka och vanställa. De hyste ännu lika stort hat mot Israel; och de kunde inte ha någon riktig uppfattning om det ädelmod, som påverkat David till, att sända budskapet. När Satan behärskar människors sinnen, väcker han avundsjuka och misstänksamhet hos dem, varigenom de förleds till, att misstyda de allra bästa avsikter. Hanun hörsammade sina rådgivares framställning, att betrakta Davids sändebud som spioner samt behandlade dem på ett föraktligt och skymfligt sätt.