Batseba iakttog den sedvanliga sorgetiden efter sin make; och när den var förbi, "sände David bud och lät hämta henne till sitt hus. Hon blev hans hustru". Den, som i följd av sitt ömma samvete och sin starka hederskänsla inte ville sträcka ut sin hand mot Herrens smorde, även när hans liv var i fara, hade sjunkit så djupt, att han kunde skymfa och mörda en av sina trognaste och tappraste krigare och sedan hoppas, att få ostört njuta av, vad han vunnit genom sin synd. Ack, hur fördunklat guldet hade blivit, den dyrbara malmen så förvandlad! |