Profeten Natan fick befallning om, att lämna ett straffbudskap till David, vars innehåll var synnerligen strängt och skarpt. Det vore få härskare, som inte skulle, om de erhölle ett sådant budskap, genast låta döda straffpredikanten. Natan lämnade oförskräckt det gudomliga utslaget, men med sådan himmelsk vishet, att han vann kungens sympati, väckte hans samvete och förmådde honom till, att uttala dödsdomen över sig själv. Profeten vädjade till David som den av Gud utnämnde beskyddaren av Sitt folks rättigheter och berättade om en orättfärdig och förtryckande handling från en person, som borde ge ersättning därför.