Och David ger i den femtioförsta psalmen uttryck åt den ånger han kände, sedan han fått straffbudskapet från Gud:
"Förbarma dig, Gud, i din nåd,
stryk ut mina synder i din stora godhet.
Gör mig fri från all min skuld
och rena mig från min synd.
Jag vet vad jag har brutit,
min synd står alltid inför mig. . . .
Rena mig med isop från min synd,
tvätta mig vit som snö.
Låt mig få höra glädjerop och lovsång,
låt den du har krossat få jubla.
Vänd bort din blick från mina synder,
stryk ut all min skuld.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig ett nytt och stadigt sinne.
Driv inte bort mig från din närhet,
ta inte ifrån mig din [H]elig[e] [A]nde.
Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.
Jag skall visa syndarna dina vägar,
så att de vänder åter till dig.
Skydda mig mot blodsdåd, Gud,
min räddarer.
Då skall jag jubla över din trofasthet." Psaltaren 51:3-16.