På detta sätt framställde Israels kung sin synd och ånger samt sitt hopp om förlåtelse genom Guds barmhärtighet i en helig sång, som skulle sjungas under hans folks offentliga sammankomster vid hovet, inför präster och domare, furstar och krigare, och som skulle bibehålla kunskapen om hans fall ända till det sista släktet. Han bemödade sig inte om, att dölja sitt brott, utan önskade, att den bedrövliga historien om hans fall skulle bli till nytta och lärdom för andra.