Davids ånger var uppriktig och djup; han sökte inte att överskyla sitt brott. Han bad inte om, att han skulle bli befriad från den förestående hemsökelsen, utan han insåg, hur stor den förbrytelse var, som han begått mot Gud. Han märkte, att hans själ var befläckad, och han avskydde sin synd. Han bad nu inte bara om förlåtelse, utan även om ett rent hjärta, och han gav inte upp striden av förtvivlan. I Guds löften till ångerfulla syndare fann han bevis för sin egen förlåtelse och upprättelse.