Davids ouppmärksamhet och villrådighet hade ett dåligt inflytande på hans underordnade, så att försumlighet och uppskov eller dröjsmål kännetecknade rättsskipandet. Varje orsak till missnöje brukade Absalom skickligt till sin egen fördel. Dag efter dag såg man denne ståtlige man komma till stadens port, dit en mängd personer infann sig, för att framställa sina klagomål och få upprättelse. Absalom gick ned ibland dem, lyssnade, medan de omtalade sina oförrätter, uttryckte sitt deltagande för deras lidande och beklagade regeringens kraftlöshet. När prinsen sålunda hade hört på, medan en israelit framställde sin sak, brukade han säga: "'Du har rätten på din sida, men hos kungen lär du inte få gehör", samt tillade: "Om ändå jag vore domare i landet! Då hade var och en som var inblandad i en tvist kunnat komma till mig, så skulle jag ha skaffat honom rätt.' Och så snart någon kom och ville falla ner för hans fötter, räckte Absalom fram handen, drog honom till sig och kysste honom."