Då prästerna gick tillbaka till Jerusalem, föll en djupare skugga över den borttågande skaran. Deras kung och de själva var landsflyktingar; de var nu till och med skilda från Guds ark, och framtiden såg mörk och hotande ut för dem. "Under tiden gick David gråtande uppför Oljeberget, barfota och med huvudet övertäckt. Alla som var med honom höljde också de sina huvuden och grät där de gick. Och man berättade för David och sade: Ahitofel är med ibland dem som ha sammansvurit sig med Absalom." {Sista meningen ur King James Version.} Detta var för David ett annat bevis på, att hans olyckor var följden av hans egen synd. Ahitofels avfall – den skickligaste och slugaste av de politiska ledarna – föranleddes av hämndlystnad på grund av den vanära, som drabbat familjen genom Batsebas, hans sondotters, kränkning.