Shimi hade varken genom ord eller handling visat, att han ej var en trogen undersåte under den tid, då David hade medgång. Men nu, då kungen hade drabbats av olycka, uppenbarade denne benjaminit sin verkliga karaktär. Han hade ärat kungen, när denne satt på tronen; men han förbannade honom i hans förnedring. Han var lågsinnad och självisk samt ansåg, att andra hade en karaktär lik hans egen; och han uttömde nu, driven av Satan sitt hat över den, som Gud hade tuktat. Den anda, som driver människan att visa skadeglädje över den, som har motgång samt att smäda eller bedröva honom, är Satans anda.