Stridsplatsen var en skog i närheten av Jordan, i vilken Absaloms stora här ej med fördel kunde röra sig, utan de oövade trupperna råkade i oordning bland morasen och busksnåren och kunde inte hållas samman. "Israels här besegrades av Davids män och led ett svårt nederlag: den dagen stupade 20 000 man." Absalom, som insåg, att striden var förlorad, sökte räddning genom att fly, men hans huvud fastnade mellan grenarna på ett lummigt träd, och mulåsnan lopp sin väg undan honom samt lämnade honom hängande som ett hjälplöst byte för sina fiender. En soldat fann honom i denna belägenhet, men han ville inte döda honom, för att ej ådra sig kungens misshag, utan berättade för Joab, vad han hade sett. Joab hyste inga samvetsbetänkligheter. Han hade behandlat Absalom vänskapligt, genom att två gånger utverka förlikning mellan honom och David, men Absalom hade skamligt svikit Joabs förtroende. Hade det ej varit för de förmåner, som Absalom erhöll genom Joabs förmedling, skulle detta uppror med alla sina fasor ej kunnat äga rum. Nu stod det i Joabs makt, att med ett slag kunna förgöra upphovsmannen till allt detta onda. "Han tog med sig tre spjut och stötte dem i bröstet på Absalom. . . Absaloms kropp tog de och slängde i en stor grop i skogen och kastade upp ett väldigt stenröse över honom."