Upproret var färdigt att bryta ut; de sammansvurna hade infunnit sig vid ett stort gästabud, som hölls utanför staden och under vilket de ämnade att utropa Adonia till kung; men deras planer blev förhindrade genom några trogna personers rådighet. Av dessa var var prästen Sadok, profeten Natan och Salomos mor Batseba de främsta. De framställde förhållandet för kungen och påminde honom om, att Gud hade valt ut Salomo till hans efterträdare på tronen. David överlämnade genast regeringen åt Salomo, som omedelbart blev smord och utropad till kung. Sammansvärjningen var tillintetgjord, och ledarna därav hade gjort sig förtjänta av dödsstraff. Man skonade Ebjatars liv på grund av hans ämbete och hans tidigare trohet mot David, men han avsattes från sin översteprästerliga befattning, vilken övergick till Sadoks släktlinje. Joab och Adonia skonades för tillfället, men efter Davids död fick de lida straffet för sitt brott. Genom verkställandet av utslaget på Davids son fullbordades den fyrfaldiga straffdomen, som vittnade om Guds avsky för faderns synd.