David hade genom sin egen erfarenhet lärt sig, hur besvärlig vägen är för den, som vänder sig från Gud. Han hade känt den brutna lagens fördömelse och hade skördat överträdelsens frukter, och han var högst angelägen om, att Israels ledare skulle vara trogna mot Gud, och att Salomo skulle lyda Guds lag samt undvika de synder, som hade försvagat hans fars myndighet, förbittrat hans liv och vanärat Gud. David visste, att Salomo behövde ett ödmjukt hjärta och en fast förtröstan på Gud samt att ständigt vara vaksam, för att kunna motstå de frestelser, som han säkert skulle komma att utsättas för i sin upphöjda ställning; ty sådana framstående personer är särskilda måltavlor för Satans pilar. David vände sig nu till sin son, som redan blivit erkänd som hans efterträdare på tronen, och sade: "Och du, min son Salomo, känn din fars Gud och tjäna honom helhjärtat och villigt, ty Herren rannsakar alla hjärtan och känner alla tankar och uppsåt. Om du söker honom så låter han dig finna honom, men om du överger honom så förskjuter han dig för all framtid. Vet att Herren har utvalt dig till att resa en tempelbyggnad. Gå frimodigt till verket!'"