David riktade åter sitt tal till menigheten: "'Min son Salomo är den som Gud har utvalt. Han är ung och oerfaren, och uppgiften är väldig. Denna byggnad reses inte åt människor utan åt Herren Gud." Och han sade: "Efter bästa förmåga har jag nu till min Guds hus skaffat fram", varpå han räknade upp de material, som han hade samlat. "Av kärlek", sade han, "till min Guds hus ger jag också all min egendom av guld och silver, utom allt vad jag förut har skaffat till helgedomen: 3 000 talenter guld, guld från Ofir, och 7 000 talenter rent silver till att täcka byggnadernas väggar med". "Vem", frågade han det församlade folket, som hade fört med sig stora skänker "är villig att denna dag lämna en frikostig gåva till Herren?'"