Davids historia innehåller ett av de mest kraftiga vittnesbörd, som någonsin blivit givna, rörande de faror, som hotar själen på grund av makt och rikedom och världslig ära – de saker, som människorna mest eftersträvar. Få personer har någonsin genomgått en erfarenhet, som varit mera ägnad att bereda dem att utstå ett sådant prov, än den David genomgick. Hans tidiga liv som fåraherde, hans lärdomar i ödmjukhet, i hårt arbete och omvårdnad om sina fårahjordar, hans vistelse i naturen ibland de ensliga bergen, som bidrog till att utveckla hans musikaliska och poetiska anlag och att rikta hans tankar på Skaparen, den långvariga övningen under livet i öknen, som hos honom väckte mod, kraft, tålamod och tro på Gud – allt detta hade bestämts av Herren, för att förbereda honom på innehavet av Israels tron. David hade fått många tydliga bevis på Guds kärlek och blivit delaktig av Hans Ande, och Sauls historia hade uppenbarat för honom, hur otillräcklig den mänskliga visheten är. Men Davids karaktär försvagades likväl genom världslig ära och framgång, så att han flera gånger blev övervunnen av frestaren.