Davids "sista ord", som står upptecknade, är en sång – en sång, som ådagalägger förtröstan på Gud samt den mest upphöjda grundsats och odödliga tro: "Så talar David, Jishajs {Isais} son,
så talar han som den Högste har upphöjt,
han som Jakobs Gud har smordt till konung
och som Israels värn håller kär.
Herrens [A]nde talar genom mig. . .
Den styr sitt folk rättvist
som styr det i fruktan för Gud.
När dagen gryr och solen går upp,
en morgon utan moln,
då spirar gräset efter regnet
i solens strålar.
Så väl är det ställt med min ätt inför Gud,
med mig har han slutit ett evigt förbund,
vars löften han troget håller.
Min välgång och allt jag har lust till
skall Gud låta spira som gräset." Andra Samuelsboken 23:1-5.