Umgänget med hedniska folkslag väckte ett begär bos israeliterna, att ta efter deras seder och bruk samt att vinna världslig storhet. De skulle äras såsom Jehovas folk; men när högmodet och självförtroendet ökade, var de inte tillfredsställda med denna utmärkelse. De var mera angelägna om, att bli aktade av andra folkslag. Och enär de hyste denna anda, kunde de ej undgå att bli utsatta för frestelser. För att kunna utsträcka sina erövringar och kuva andra folkslag, beslöt David att öka sin armé, genom att ålägga alla män att göra krigstjänst, när de hade uppnått en viss ålder. För att sätta detta i verkställighet. blev det nödvändigt att räkna folket. Det var stolthet och äregirighet, som ingav kungen att ta detta steg. Skillnaden mellan rikets svaghet, när David tillträdde tronen, och den makt och det blomstrande tillstånd det uppnått under hans regering, skulle läggas i dagen genom folkräkningen. Detta skulle komma att ytterligare bidra till, att uppmuntra det redan alltför stora självförtroendet hos både kung och folk. Skriften säger: "Satan trädde nu upp mot Israel och eggade David att räkna israeliterna." Israels framgång under Davids styre härrörde mera från Guds välsignelse, än från dess kungs skicklighet och dess stora härar. Men tillväxten av krigsväsendets hjälpkällor skulle ge de kringboende folkslagen det intrycket, att Israel förlitade sig på sina härar och inte på Herrens makt.