Ehuru Israels folk kände sig stolt över sin nationella storhet, var det likväl ej gynnsamt stämt mot Davids plan, att utsträcka krigstjänsten i så hög grad. Den föreslagna inskrivningen i krigsrullorna orsakade mycket missnöje, varför man ansåg det nödvändigt att låta härens officerare verkställa folkräkningen i stället för prästerna och de civila ämbetsmännen, som förut brukat göra det. Avsikten med företaget stred helt emot grundsatserna för en gudomlig regering. Till och med Joab, som tillförne ej visat sig vara samvetsgrann, gjorde invändningar emot det: "'Må Herren göra sitt folk hundra gånger större! Är de inte alla, min herre och konung, dina undersåtar? Men varför begär du en mönstring, herre? Varför dra skuld över Israel?' Joav {Joab} måste böja sig för kungens vilja och gav sig av och färdades genom hela Israel. Han kom tillbaka till Jerusalem". Innan folkräkningen var avslutad, insåg David sin synd och fördömde sin egen handling samt "sade till Herren: 'Jag har begått en svår synd. Herre, förlåt din tjänare den orätt han har gjort – det var en stor dårskap.'" Följande morgon kom Guds profet till David och sade: "Så säger Herren: Tre ting har jag i beredskap åt dig; välj ett av dem, så skall jag låta det drabba dig.' 'Vilket föredrar du: att det i tre år blir hungersnöd i ditt land eller att du i tre månader måste vara på flykt undan fienden som förföljer dig eller att det i tre dagar blir pest i ditt land? Tänk noga efter", sade profeten, "vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig.'"