Hela Jordytan blev förändrad genom floden. En tredje förskräcklig förbannelse vilade över den som följd av synden. Då vattnet började sjunka, var höjderna och bergen omgivna av ett stort, upprört hav. Människors och djurs döda kroppar låg kringströdda överallt. Herren tillät inte, att dessa låg kvar och ruttnade, så att luften blev förpestad. Därför gjorde Han en stor begravningsplats av Jorden. För att vattnet skulle torka bort från Jorden, lät Han en stark vind blåsa. Den rörde upp vattnet med stor häftighet och i några fall fördes till och med bergstopparna bort och hopades träd, klippor och jord över de dödas kroppar. På samma sätt doldes för människornas ögon silver och guld samt de dyrbara träslagen och ädelstenarna, med vilka världen före Syndafloden varit så rikligt försedd och smyckad och vilka inbyggarna hade avgudat. De våldsamma vågorna staplade upp jord och klippor över dessa skatter och bildade i några fall även berg över dem. Gud såg, att ju rikare Han gjorde de syndiga människorna och ju mera Han välsignade dem, dess mer fördärvade blev de i sin vandel inför Honom. Skatterna, som borde ha lett dem till att förhärliga den frikostige Givaren, hade blivit tillbedda, medan Gud hade blivit vanärad och föraktad.