Ofantligt stora skogar blev begravda. Dessa har sedan dess blivit förvandlade till kol och bildat de vidsträckta kollager, som nu påträffas. De avkastar även mycket olja. Kolet och oljan fattar ofta eld och brinner under Jordytan, varigenom klippstycken hettas upp, kalksten bränns och järnmalm smälts. Genom vattnets inverkan på kalken ökar den stora hettan. Då elden och vattnet kommer i beröring med klipplager och malm, följer kraftiga explosioner i berget, vilka föranleder vulkaniska utbrott. Dessa låter som åska på avstånd. Luften är het och kvävande. De upphettade elementen får sällan fritt utlopp, trots dessa rörelser. Följden blir, att själva jorden skakas, marken öppnar sig och svallar likt havets vågor, varvid stora sprickor uppstår. Då kan byar, städer och brinnande berg slukas. Dessa förskräckliga händelser kommer att blir allt flera och allt hemskare strax före Jesu återkomst och världens slut. De kommer att vara tecken på världens snara ödeläggelse.