Judarna undervisade att innan man kunde ta emot Guds kärlek måste man göra bättring. Enligt deras sätt att se var bättring det sätt genom vilket människan kunde förtjäna att komma till himlen. Och det var på grund av denna uppfattning som fariséerna med förvåning och ilska sade: "Den mannen umgås med syndare." Luk 15:11. Enligt deras uppfattning fick ingen närma sig honom som inte gjort bättring. Men i liknelsen om det förlorade fåret förklarar Kristus att räddningen inte kommer av att vi letar efter Gud, utan att Gud letar efter oss. Det finns "ingen som förstår, ingen som söker Gud. Alla har vikit av". Rom 3:11, 12. Vi gör inte bättring för att få Gud att älska oss, utan han uppenbarar sin kärlek för att vi ska göra bättring.