De visste inte att förklaringen låg i de anklagande orden de så hånfullt uttalat: "Den mannen umgås med syndare." De som kom till Jesus upplevde att de också kunde komma undan syndens fallgropar. Fariséerna hade inget annat till övers för dem än förakt och fördömanden, men Kristus tog emot dem som Guds barn. Visst var de utstötta ur Faderns hus, men Faderns hjärta hade inte glömt bort dem. Deras elände gjorde bara hans medlidande ännu större. Ju längre bort de vandrat ifrån honom desto starkare blev hans längtan och desto större blev offret för deras räddning.