Som i en dimma kanske du inser att du är en belastning för jorden. Men i sin nåd har Gud ändå inte huggit ner dig. Han har inte en kylig inställning till dig, och han vänder sig inte likgiltigt ifrån dig och låter dig gå under. Han ser på dig och gråter, liksom han gjorde för många århundraden sedan angående Israel: "Men hur skall jag kunna prisge dig, Efraim, och låta dig fara, Israel?.. Jag vill inte låta dig känna min vredes glöd, jag skall inte vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och inte en människa." Hos 11:8, 9. Den barmhärtige Frälsaren säger angående dig: "Låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla." Luk 13:8.