Människorna på den tiden var likadana som de är i dag. De ansåg sig självskrivna för himlen och att tillrättavisningarna gällde andra. Åhörarna berättade för Jesus om en händelse som hade förorsakat en stor uppståndelse. Pontius Pilatus, som var ståthållare, hade vidtagit åtgärder som hade väckt anstöt bland folket. Det hade blivit uppståndelse i Jerusalem, och Pilatus hade försökt att slå ner oron med våld. Vid ett tillfälle hade soldaterna kommit in på tempelgården och huggit ner galileiska pilgrimer som var i färd med att slakta sina offerdjur. Kristi samtida ansåg att galiléerna drabbades av Guds dom på grund av sina synder. De som berättade om händelsen gjorde det med en inte tillfredsställelse. I sina egna ögon såg de sin egen lycka och framgång som ett bevis på att de var bättre människor än dessa galiléer, och därför var människorna i södra Palestina favoriserade av Gud. De förväntade sig att Jesus skulle fördöma galiléerna, och Kristi samtida tvivlade inte ett ögonblick på att de verkligen förtjänat vad de råkat ut för.