I samma ögonblick som gäldenären i liknelsen bad om tid och lovade: "Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans," var straffet upphävt. Hela skulden blev avskriven. Och ganska snart fick han själv möjligheten att följa sin herres exempel. När han gick ut mötte han en medtjänare som var skyldig honom en liten summa. Själv hade han fått tiotusen talenter efterskänkta. Men medtjänaren var inte skyldig honom mer än hundra dinarer. Men han som hade fått en sådan nåd behandlade sin medtjänare på ett helt annat sätt. Hans gäldenär vädjade till honom på samma sätt som han själv gjort till kungen, men det gav inte samma resultat. Han som nyligen blivit förlåten var inte alls lika ömsint och medlidsam. Han visade inte alls samma nåd mot sin medtjänare som han själv fått erfara. Han brydde sig inte om mannens vädjan om tålamod. Det enda den otacksamme tjänaren kunde tänka på var denna lilla summa pengar som hans medtjänare var skyldig honom. Han krävde tillbaka hela skulden och såg till att medtjänaren fick det straff som han själv nyligen fått upphävt.