Såningsmannen kapitel 21. 215.     Från sida 260 i den engelska utgåva.tillbaka

En stor klyfta faställd

När Guds röst väcker upp de döda stiger de upp ur graven med samma lidelser och passioner, samma sympatier och antipatier, som de närde då de levde. Gud utför inga mirakel för att omskapa den människa som inte vill bli omskapad, trots att hon har alla möjligheter till att bli det. Hon fann inget välbehag i Gud och såg inte någon glädje i att tjäna honom under sin livstid. Hennes karaktär harmonierar inte med Gud och skulle inte vara lycklig i den himmelska familjen.

I vår värld i dag finns det en grupp människor som är självrättfärdiga. De är inga frossare eller drinkare. De är heller inte trolösa, men de vill leva för sig själva, inte för Gud. De tänker inte på honom, och därför jämställs de med otroende. Om det vore möjligt för dem att komma in i Guds stad skulle de inte ha någon rätt till livets träd, för när de stod inför Guds bud med alla de krav som ställdes sade de nej. Har de inte tjänat Gud här kommer de inte att göra det senare heller. De skulle inte kunna leva i hans närhet, och de skulle uppleva att vilken annan plats som helst vore bättre än himlen.

Att ta lärdom av Kristus betyder att ta emot hans nåd, som är hans karaktär. Men de som inte uppskattar eller drar nytta av de fantastiska möjligheter och den heliga inverkan de haft möjlighet till på jorden, passar inte till att ta del av himlens rena hängivenhet. Deras karaktärer har inte formats efter gudomligt mönster. Genom sin nonchalans har de orsakat en avgrund som ingenting kan överbrygga. Mellan dem och de rättfärdiga finns en stor klyfta.

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.