Men den rike mannen, som var omgiven av all lyx man kan tänka sig, var så okunnig att han placerade Abraham där Gud skulle vara. Hans situation hade varit en helt annan om han hade uppskattat sina fördelar och tillåtit Guds Ande att forma hans sinne och hjärta. Likadant var det med de människor han representerade. Deras framtid hade varit helt annorlunda om de hade svarat på Guds kallelse, och de skulle ha uppvisat en sann andlig särart. Kristi samtida hade förmågor som Gud skulle ha utvidgat tillräckligt för att välsigna och upplysa hela världen. Men så långt hade de avlägsnat sig från Guds plan att hela deras liv var förvrängt. Som Guds tjänare misslyckades de med att använda sina gåvor i överensstämmelse med sanning och rättfärdighet. De hade inte räknat med evigheten, och deras otrohet ledde till att de förföll. Kristus visste att de skulle komma ihåg hans varning då Jerusalem förstördes. Och så blev det. När katastrofen drabbade Jerusalem och folket svalt och led på alla sätt, påminde man sig det Kristus sagt och förstod liknelsen. Människorna var själva orsak till sitt lidande genom att inte bry sig om att låta sitt gudagivna ljus skina över världen.