Den rike mannen hade blivit satt att hushålla med Guds tillgångar, och det var hans plikt att uppmärksamma precis sådana fall som tiggarens. Budet hade getts: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft", 5 Mos 6:5, och: "Du skall älska din nästa som dig själv." 3 Mos 19:18. Den rike mannen var jude och kände mycket väl till Guds bud. Men han glömde att han var ansvarig för hur medlen han fått ansvar över användes. Ett överflöd av Herrens välsignelser vilade över honom, men han använde dem på ett själviskt sätt till att ära sig själv, inte sin Skapare. Lika stort som hans överflöd var, lika stor blev hans skyldighet att använda det till att hjälpa människor. Detta var Herrens bud, men den rike mannen tänkte inte på sin skyldighet gentemot Gud. Han lånade ut pengar och tog ränta, men han betalade ingen ränta på det han lånat av Gud. Han hade både kunskap och talanger men utvecklade dem inte. Han ägnade inte en tanke åt sitt ansvar inför Gud utan använde allt för egen tillfredsställelse. Allt som omgav honom, ständigt tidsfördriv och vännernas smicker, låg till grund för hans själviska liv. Han var så upptagen av umgänget med sina vänner att han förlorade all känsla för sitt ansvar - att samarbeta med Gud och hans verk för nåden. Han hade alla möjligheter att förstå och praktisera undervisningen i Guds Ord. Men det umgänge han hade, som bara älskade nöjen, upptog hans tid så till den grad att han glömde bort evighetens Gud.